Recension av Istvillingar

Författare: S.K Tremayne (pseudonym för Sean Thomas)
Antal sidor: 349
Förlag: Lind & CO, Ett stor tack till dem för detta recensionsexemplar!
Finns hos: Bokus / Adlibris

Goodreads beskrivning 

Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar alltid kan säga vem som är vem. Så händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. Kvar är den förvirrade Kirstie och hennes förtvivlade föräldrar Sarah och Angus. Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier och som saknar elektricitet. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen. Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne, hon som alltid haft en syster och själsfrände är nu outhärdligt ensam. Angus tvingas ofta resa bort på grund av sitt arbete och Sarah känner sig alltmer isolerad och förtvivlad. Deras äktenskap blir sämre i stället för bättre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer. En fruktansvärd misstanke pyr inom Sarah - vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?

Mina åsikter

Först och främst tycker jag att Tremayne lyckas hitta ett mycket intressant och gripande ämne. Eftersom att jag är tvilling själv kändes ämnet stundtals lite mörkt och svårt men ändå mycket intressant och det satte helt klart igång en massa tankar och funderingar som man hade med sig hela boken igenom. Stundtals är boken rätt obehaglig då man bara väntar på att få reda på vad det egentligen är som har hänt och hur allt har gått till. Kan ju tillägga att jag alltid tycker att barn är mest obehagliga i sådana här typer av böcker. Men samtidigt så måste jag erkänna att jag hade rätt så svårt att sätta mig in i framför allt mamma Sarahs perspektiv då det inte alls kändes som om att hon agerade och reagerade som en mamma enligt mig borde ha gjort vid sådana tillfällen. Men i det stora hela tycker jag ändå att Tremayne lyckas föra handlingen framåt på ett tillfredsställande sätt och handlingen såväl som spänningen byggs upp inför den spännande upplösningen.

Mitt betyg

Boken får 3 av 5 stjärnor.